tack mamma och pappa.

Föräldrar är bäst. Så är det ju bara. Det finns inga personer i hela världen som förtjänar lika mycket beröm som dina föräldrar. Så nu vill jag tacka mina egna. Trots att jag gör det varenda dag så vill jag göra det igen.

Tack pappa för att du har tvingat mig att prata med människor. Som till exempel när jag var tio år och vi var i Paris. Du sa åt mig att jag minsann fick gå in i bageriet själv och köpa bröd. Och jag skulle till och med säga det på franska, trots att jag inte kunde ett enda ord.

Tack mamma för att du alltid ställer upp, trots att jag inte alltid förtjänar det. Som den gången jag skulle baka en kladdkaka till elevrådet och kom på det sent kvällen före, och ändå så gjorde du den åt mig. För jag själv var för trött för att ens orka stå upp.

Tack mina fina föräldrar för att ni finns. För att ni älskar mig villkorslöst vad jag än gör, och för att ni har gett mig den bästa barndom man kan tänka sig. Ni är ovärderliga och jag älskar er så att det nästan gör lite ont.

rött hår och släta handleder.

Jag är så förbaskat trött på att så många människor tror att jag är olycklig.
För om man har rött hår, lyssnar på punk och rock, läser böcker med djup innebörd och ibland får för sig att klä sig lite galet, ja då ska man tydligen vara lite deprimerad sådär.

Jag har till och med blivit ombedd av några puckon i min klass att visa mina handleder. Vad förväntar de sig att hitta? Ärr kors och tvärs över hela jäkla armen? Och sen blir de nästan besvikna när jag visar upp mina oskadade handleder.

Jag har god lust att ge alla idioter med knäppa fördomar en rejäl spark på smalbenet.
Och de är så fruktansvärt naiva.
För de har aldrig någonsin frågat den populäraste tjejen i klassen om hon kan visa sina armar.
De skulle bli chockade av synen.
För ingen tror att det faktiskt är hon som sitter och skär sig, trots att hon är "normal".

en liten sak som fick mig att le idag.

Jag såg två damer på åttio år ungefär möta varann på en trottoar.
Båda två var väldigt tunna och såg lite försiktiga ut där de gick med sina handväskor i ena handen och med små promenadskor på fötterna. Nästan som om de skulle gå sönder om man petade på dem.

Men då lyfte den ena damen på handen, mot den andra, och ropade "Nämen tjenare Gunvor!"
Jag kunde inte låta bli att le stort, för jag älskar människor som överraskar.

tre topp fem-listor mitt i natten.

de fem bästa banden/artisterna i hela vida världen:
1. green day. för alltid Green Day.
2. melissa horn. åh, hennes röst skulle man ju kunna offra sin högra tumme för.
3. paramore. hayley var anledningen till att jag färgade håret knallrött.
4. håkan. inga kommentarer behövs.
5. regina spektor. så spröd och fin röst som gör så att man tror att man är mitt i en saga.

fem saker jag är beroende av:
1. musik. men det är nog alla.
2. labradoröron. mjukare finns ju för tusan inte.
3. att skriva låttexter på armarna med en bläckpenna. särskilt på mattelektionerna.
4. coca-cola. sorgligt men sant.
5. böcker. man måste faktiskt få besöka andra världar ibland.

fem förebilder:
1. pappa.
2. mamma.
3. sandra beijer.
4. billie joe armstrong.
5. min hund. jag önskar att jag alltid kunde vara så lycklig.

krumelurpiller.

linnea heter jag, och jag är sisådär fjorton år.
den här bloggen kommer mest innehålla olika texter jag skriver, men även allmänt fina saker.
jag hoppas den kommer uppskattas.